TIdaholms museum

Vi ser olika saker när vi går på museum. För en gångs skulle kan du klicka på bilden för att få se den lite större. Jag tyckte att just denna förtjänade det.

Direkt från Nicaragua

Kamrat ann kom hem med en ödla. Kul med konsthantverk som inte känns lika mycket pretto som mycket av det vi ser här hemma. Nu hänger den på köksväggen och jag tror att den har magiska effekter, typ "aldrig mer än en ödla i köket".

Here we go again

Först blev jag ju väldigt kär i Aftonbladets viktklubb. Sen blev det jobbigt. Sen tyckte jag det var dåligt.

Men nu har jag bestämt mig, som det heter. Så igår loggade jag in igen, betalade vad det kostar, och summerar första dagen såhär:



Och då få man naturligtvis vara väldigt nöjd. Nu är planen att minska ett halvt kilo i veckan under fyra månader. Så önska mig lycka till.

En liten videoredigeringsövning

Tänk positivt

Jag har då och då på senare tid försökt att visualisera den här gamla bilden som på 80-talet hängde på anslagstavlan på alla kontor jag jobbade på. Då var det något slags management-tänkande som slog igenom på bred front för kanske första gången i Sverige. Rubriken, som saknas på det här exemlaret, brukade vara "Tänk positivt".

I dag heter det väl att "gilla läget".

Eller som att det på 70-talet gällde att vilja, på 80-talet att välja och på 90-talet att svälja? Vad gör vi på 2000-talet?

Ful gubbe

Vad fin han är. Photo Booth står sig alltid.

En dag i bilen...

... frågar barnen intresserat: "Pappa, hur funkar ett vindkraftverk egentligen?"

Och så gick det en timme som avslutades med besök vid de tre snurrorna vid Skörstorp. Väl framme, såg de bara en spindel.

Jag såg dock en stolpe som numera ingår i min samling.

Påskdagen 02:00

Mitt i natten, 1600 iso, 50 sekunders exponeringstid, bländare 3,5. Nästan fullmåne.

Fyra timmar senare har solen gått upp, men dimman ligger sådär lagom halvtät för att man ska komma in fin stämning.

Vab med spinn-off-effekt

Alltså, jag tycker att detta är lite vackert. Men det är lika pilligt varje gång, och jag är lika osäker på i vilken ordning tåtarna ska sitta. Och det är inte roligt att skilja på vit-orange och vit-brun med dålig syn...
Spinn-off-effekten blev städning bakom kyl och frys. Kylen har automatisk avfrostning. Funkar sådär. Ofta ligger en jordgubbe i kanalen där vattnet ska rinna ut. Då rinner det i stället ut på framsidadan och skapar en en ful fläck i ekparketten. När det funkar, så rinner det ner i denna bunke. Om den inte rengörs på 10 år så lever den sitt eget liv. Konstigt, inte sant?

Jag borrade nerifrån källaren. Och träffade helt exakt rätt. Lite malligt faktiskt. Och allt detta för att jag skulle kunna komma åt och surfa ordentligt från köket, med riktig lina, och inte något fånigt tjej-w-lan.

Inget tjafs, bara fungerar

Windows krånglade. Krävde nån form av mystisk registrering hos Microsoft och telefonsamtal med deras kontor i Sverige. Efter att ha pratat med fem riktiga människor i samma samtal i nästan en timme så slutade det med att jag hamnade på ruta ett i alla fall. På en maskin som jag tidigare kanske lagt 2-3 timmars installationstid på.

Nu stoppade jag i skivan, valde svenska, svarade okej på ca tre frågor, får denna dialogruta, efter en omstart och helt automatisk uppdatering så är det klart. Ca 10 minuters handpåläggning kanske. Enda programmet jag behövde installera efteråt var first class. Allt annat som behövs finns liksom med från början.

Stavas Ubuntu-Linux. Väldigt funkis.

Känner mig inte det minsta nördig.

Hur man stärker barnens aptit (not)

Man ska inte säga "Kom och se vilken gullig lite fisk jag köpt till middag". Man ska inte skrämma skiten ur dem heller genom att leka tittut med fisken när barna sitter framför dator och vänder sig om och tittar in i den här truten. Som tillhör en berggylta.


Filéad och klar blev den mycket fin och. Men barnen ville ha fiskpinnar. Bortskämda skitungar.

Håkans upprättelse

Hajfenans återkomst. Folkhumorn har äntligen tagit sitt ansvar. På plats i Håkans rondell finns nu en atrapp-hajfena i form av en masonitskiva utrustad med dubbla krockkuddar.

Bara bra i Branäs

Barna hade roligt i Branäs. Vi fick tre fantastiska skiddagar på vår första gemensamma skidresa. Sol, bra med snö, i princip i liftköer. Mycket skidåkning. Massor av frisk luft. Perfekt, helt enkelt.

Tjoho från Branäs

Känner mig som Mamma Mu när hon gungar. Tjoho, liksom.

Vi kom till en strålande vinterdag i Branäs, allt perfekt, minus 2 och vindstilla på toppen. Pisterna i perfekt skick. Och nyvallat.

Min utsände i Latinamerika har en fin bildsamling på flickr, känns konstigt att att vara med där, men inte utan stolthet. Känner mig teleporterad, men den känslan kan nog bara förstås fullt ut av den som är resident i second life.

Ful uppsyn?

Guidningen på Flygvapenmuseum började i beredskapstiden. I den avdelningen av museet fanns en lancaster-motor som man fiskat upp ur Öresund. Britterna förlorade 4 000 lancasterplan. Varje plan hade en besättning på 7 man. Medelåldern var 23 år. Hur många 18-åringar var det då inte som satt därinne och skrek efter mamma strax innan de dog?

Detta var lite dryg för 50 år sedan. Jag är snart 50. Det är inte så länge sedan. Det är mycket lätt av vara en naiv svensk. I Tyskland heter det "Der dumme Schweden", i latinamerika, eller om det bara är på Cuba, så betyder "att vara svensk", just att vara lite korkat naiv.

Samtidigt, alla som tycker att samlingsregeringen som höll oss utanför kriget gjorde fel, räcker upp handen nu.

Väldigt bra copy

Dessutom är jag en i gänget. Känns faktiskt ganska bra.

Studentkamraten Mats fyllde 50

Grattis på 50-årsdagen, Mats.

Den större stadens möjligheter

Ett kulturhus. Mycket kultur. Ska det vara så svårt i en mindre stad? För några år sedan fanns det två alternativa caféer i Falköping av och för ungdomar. I dag finns det inget?

Här café Nyfiket i Jönköping, tändsticksområdet. Bl a fanns här stick-café. Det skulle jag vilja att mina döttrar skulle kunna ha tillgång till.

På en av väggarna fanns ett svartvitt fotokollage från kulturhusockupationen 1982. Bara det väl värt ett besök.

Lite riktigt hobbyrumsarbete, igen

Doften av eneträ, linolja och balsamterpentin har lägrat sig i hobbyrummet. Luktar mycket bättre än polyester och cyanoakrylat. Det här är på riktigt, förra gången jag kände så, såg det ut så här. Men att jämföra eneträ med balsa är inte som att jämföra äpplen och päron, utan mer som att jämföra äpplen och motorsågar.

Ett halvsekel sedan

Redan då togs det sneda bilder. Jag har tre bröder. Mor ville nog ha en flicka, egentligen?