Många små puppor blir det

Nu är gipsskivorna slut. Nu har jag börjat gå på förpackningen till själv oljemålningskursen. Kartongen på insidan kändes lagom grov.

Hur snickrar man en kilram?

En tröttsam, näst intill evig, därtill ganska tråkig diskussion

Jag tror att det kommer en dag då jag kommer att börja använda Linux. Eller nåt annat som har med vare sig Windows eller mac OS att göra. Alltså, efter att ha återkommit till macen efter ganska många år i exil så märker jag att de har tagit till sig flera av avarterna i windowsmiljön, känns lite fånigt. Dels när det handlar om hur man administrerar användare och grupper, och där framför allt benämningarna, t ex väsensskillnaden mellan "delad" och "delat". DET är äkta pc-tänk.

Ännu värre var frågan om hur man ställer in förvald epostläsare, där har jag verkligen försökt. Jag har sökt, och jag har läst manual och jag verkligen flera gånger gett mig den på att lösa frågan. men gått bet.

Så frågade jag kollega Y häromdagen, och hon såg mest undrande, öppnade "Mail" och visade inställningsrutan för förvald epostläsare.

Jamen, det var ju för att slippa "Mail" som jag ville välja annan. Och jag har aldrig ställt in några konton, och därmed aldrig fått tillåtelse att komma fram till inställningsdialogen. DET är ett moment 22 och PC-tänk som heter duga! Om jag får säga vad jag tycker. Och det får jag ju.

Vad det visar är ju bara att det aldrig funnits några macanvändare som vågat gå vid sidan av Apples förvalda program, åminstone när det gäller kommunikation.

En lödande julhelg?

Arbetskamraten R har varit ovarsam med sin sladdmojj och därför exproprierat min eftersom jag ju inte hade någon disk.

Men nu så, har jag disk och nylödd sladdmoj. Diskbytet ska dock Jonas har mest cred för, tack för hjälpen. Du kan få skruvarna som blev över för besväret, och jag kan säkert bjuda på lunch nån dag å skolans vägnar.

Trots en massa supertextilfibrer som
aramid och polyamid (kevlar och nylon)
så kommer det en dag då sladden går av.

Pfszztt!

Med samma respekt som min generation
meckade Amazon, frustade Jonas två gånger,
och en dryg timme senare var den nya disken på plats.

En helt annan historia om lödning hittar du här.

Det är roligt att måla

En smygbörjan till en palett?

Puppa nr 3. Världsrymdens anfall börjar krackelera.

Puppa nr 2. Återkomsten. I huvudsak målad samma
dag som Fuglesang återinträdde i atmosfären.

Med lite kokt linolja, balsamterpentin, ultramarinblå,
titanoxid (som jag har flera kilo av hemma) och
obränd umbra eller ockra (what the fxxx?)
gick jag loss på en kartongskiva.

Tänk ändå, jag trodde faktiskt aldrig det riktigt själv, men jag har de senaste dagarna kommit på mig själv med att det är roligt att måla.

Hur man gör, och hur man kommer på vilket motiv man ska måla, har jag fortfarande inte en aning om. Däremot har jag hittat lite gamla saker i skåpen längst ned i källaren, mest surplus från den tiden då frun gjorde äggoljetempera på den gamla goda tiden då vi bodde på torpet. Ja, tänk, jag har nog varit på kurs kring äggoljetempera då Lisbet Trulsson höll på med det som bäst, eller om jag bara hjälpte henne att redigera nån bok, det minns jag nog dessvärre inte riktigt.

Hur som helst, jag har gått loss nere i hobbyrummet. Flera gånger har det hänt att jag valt att måla i stället för att bygga om flygplan. Nu snackar vi allvarliga saker. Och jag målar på pappskivor, gipsskivor, och risken är väl stor att jag snart går igång på väggarna...

Jul i vårt hus

Helt klart ett lysande julbord. Svärmor och svärfar dukade upp med alla nödvändiga läckerheter och lite till ett sitt tolvkantiga växthus vars area varit en tvistefråga i flera år.

Kamin och solsken och glatt humör gjorde att vi höll värmen ända fram på småtimmarna.

Ojdå, måste man ha en titel?

Det hade jag inte tänkt på. Jag visade den lite osäkert för frun härom kvällen. Och jag vet inte, men jag tror inte att hon bara var artig. Jag var faktiskt lite nervös över att hon skulle skratta åt mig. Men det gjorde hon inte, så därför denna vernissage. Gör som du vill, skriv en kommentar här, eller besök chatten lajv på folkbildningsnätet om en lite stund.

Känns som att oljefärg är något jag kommer att köpa mer av. Det var rätt roligt att kleta med. Jag har ju hört talas om att man geggar och gör om och lägger på, osv. Om man dessutom kan skrapa av, har jag inte riktigt förstått. Är det det man har en palettkniv till?

Jag har en del pigment liggande i källaren också, inte kan man väl göra sin egen oljefärg? Linolja? Och lite sickativ? Jag köpte en flaska med sånt en gång för ett antal år sedan med nåt riktigt mysigt kvicksilverskadimiumskollijox när vi donade en del med äggoljetempera och linoljefärg på "riktig" linoja. Men då handlade det om att måla hus, alltså nyttig målning.

Nu är jag nog inte ens en nyttig idiot?

Vernissage om ca 10 minuter

Nu öppnar insläppet till min första virtuella vernissage. Avtäckning sker om ca 10 minuter. Det är en studie i olja.

Lidl har under hösten sålt ganska mycket konstnärsmaterial, och god shopaholic som man är har jag inhandlat endel under föresvävningen att det skulle vara till barnen.

Jag har dock haft en baktanke. Att jag skulle prova på, nån dag. Och nu är den dagen kommen.

Lyckligtvis fanns det med en instruktion på en halv A4 om hur man gör. Annars hade jag nog fått problem.

Jag klarade av att fira första advent

Kanske är det så enkelt att jag håller på att bli vuxen? Jag klarade av att fira första advent utan att hålla några moralkakepredikningar eller att surna ihop över att jag inte tyckte mig att ha trevligt nog.

En mycket trevlig dag med umgänge med såväl släkt som vänner slutade med final på Liseberg. Första gången för mig som jag mötte julen där, och det var verkligen mysigt.

Ett fint välkommen tillbaka

Och så har jag då börjat jobba. Har faktiskt hållt på i två veckor, även om det varit på deltid. Första dagen fick jag massor med fina "välkommen tillbaka". Det finaste av alla var nog denna teckning av Daniel Laeben-Rosén.

Klyschornas mästare

Egentligen skulle man ju lägga upp en sajt eller en blogg med bara en massa klyschor. Härom året hittade jag ju en del roliga ordspråk, som "har man slagit yxan i båten får man ro utav h-e".

Men nu handlar det om att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag vet, det är hemskt med sådana plattityder eller klyschor. Men likväl står men där en dag och mumlar.

Just nu känns det fantastiskt bra att frun och jag sporrar varandra att komma ut. Och väl där, i skogen, händer det saker i såväl kropp som själ. Precis som om man inte visste det innan, men det är verkligen en annan sak att står där i regnet och njuta av egen full kraft, än att bara tänka sig tanken i tevesoffan i höstmörkret.

Oj då, plötsligt sjönk bloggningsfrekvensen

men man kan väl säga att jag fick annat att göra. Plötsligt invaderades hobbyrummet av ventilationsrör, termostatblandare, oljetankspåfyllningsrör (tvåtums grönt, aj) och massa andra saker som inte flyger i första taget. Tiden vid datorn börjar bli alltmer begränsad.

Men så fort jag kommer att tänka något stort, kommer jag naturligtvis att göra i från mig här.

Underbart skön höstpromenad

Jag skröt ju lite i förra inlägget om att det var så vackert, friskt, skönt osv. Jag känner mig verkligen stark. Syns det på bilden?

91 530

Så många bokförda promenadsteg har jag tagit i denna stund. Just nu är vi i skogen mellan Tranås och Gränna och lever höstmysliv. Igår var det en fantastisk och gnistrande höstdag med rimfrost som hängde kvar hela dagen. I dag regnar det, men vi promenerade på förmiddagen ändå. Känner oss mycket duktiga.

Om vi går en tur igen i eftermiddag, och dessutom en tur imorgon förmiddag, innan vi åker hem, så kommer jag under denna minisemester att ta mitt Etthundratusende steg efter operationen. Det ska firas oavsett när det sker. Jag ska räkna stegen exakt och stanna där det händer. Plocka upp nånting ur ryggsäcken och ha nåt slags seans.

Förslag mottages tacksamt.

Sista föreställningen

Så var det då dags.

I går gjorde jag mitt sista sammanträde som förtroendevald i kommunen. Egentligen skulle jag har gjort det i tisdags, tillsammans med några andra som skulle justera det förra mandatperiodens sista protokoll från kommunfullmäktige. Men jag hamnade på akuten i Skövde i stället. Så igår morse kunde jag på alldeles egen hand kliva in i stadshuset för att som en folkets man garantera att demokratin inte hade satts ur spel heller denna gång. En halvtimme senare kunde jag kliva ut i frihet, fri att att få göra som alla andra, utan att känna krav på att jag ska vara mera rättskaffens, mera moraliskt oförvitlig, mera politiskt korrekt, mer reserverad och tråkig?

Så, nu kan jag med gott samvete låta kompisar hjälpa mig med huset. Jag kan ta med kvitton i bokföringen som tidigare inte ens har föresvävat mig. Kort och gott kan jag se om mitt eget hus. Konstigt att det känns både lite cyniskt och lite bittert.

Självklart passade jag på att göra nåt slags avbön i lokaltidningen. Det handlade dock inte bara om att jag skulle tala om att jag var ett missförstått geni som inte lyckats bli profet i min hemstad. Det handlade om att jag skämdes för att mitt parti inte gjorde vad de kunde för att stänga ute sverigedemokraterna från allt inflytande.

Men ytterst, är det enda som hänt, att jag gjort de stipulerade tre mandatperioderna. Nu är det helt enkelt någon annans tur. Och det är i och för sig ett ganska stort problem. Det finns nästan inga som står på tur. I partisverige av i dag finns det i princip inga andra medlemmar än de som har ett förtroendeuppdrag. Mer och mer börjar jag nog tycka att partierna förlorat sin legitimitet att sovra fram folkets representanter till de beslutande församlingarna. Något bra alternativ ser jag inte, men behovet är stort. Avståndet mellan de valda och väljarna har nog aldrig varit större.

Bitter, vaddå, jag?

Burr

I dag kom jag så äntligen ut igen. Fin vinterdag, kom dock inte upp på berget förrän vid två-tiden, och då var solen i princip redan för lågt.

Kallt, men skönt. Första promenaden efter godkänt arbetsprov.

Nu blir nästa investering, eller kunskap att skaffa, konsten att klä sig rätt. Jag blev frusen, och stelnade ihop mot slutet. Nästan femtusen steg på knappt ett timme.

Och det var inte alla gånger som jag hade koll på när självutlösaren faktiskt tog bilden.

Vad är egentligen en niece?

Eller en nevö. Eller finns bara ordet brorsdotter på svenska? Hur som, barnens kusin E visade sig stark som värsta bilmecken. Hon bor inte bara på landet, utan är också van vid att dra på sig grovarbetarkläderna och ta i där det behövs. Tack.

Hur gör man sen då?

Jo, jag har penslar också. Men sen vet jag inte mycket mer... Sakkunnig vägledning anbefalles. Projekt 1 var dock att blanda ihop marmoreringsfärgm alltså till papper, typ bokomslag och sånt. Tog ca en cm sträng ur oljetuben och blandade med två ml lågaromatisk nafta, typ lampolja, just denna hette nog Festival, brukar vara bra med sådan för snällvarianten av halvolja, där man byter ut balsamterpentinen.

Blev lite grynigt, men ett av fem papper blev riktigt juste.

Sommarbloggen är död, länge leve denna fortsättning

När jag i somras var ny i bloggvärlden hade jag inte tänkt mig att det skulle vara så roligt. Eller att jag skulle få så mycket tid till att blogga.

Nu har jag bytt namn, till något vettigare som är lättare att komma ihåg i sådana lägen att man inte bara skickar iväg en länk.

Jag vet, bloggens namn är pretentiöst, men har bara att göra med att få en rimligt kort och unik webadress. Jag minns inte vem som sagt det där med att tänka, men det vet säkert nån annan. Och jag vill inte att namnet förväxlas med vare sig nyliberala ambitioner eller jag skull tänka rättare eller större än någon annan. Men nog ligger det nåt i det gamla talesättet?