Lika fantastiskt varje gång

Eller blir det inte lite mer fantastiskt för varje år? Är det när man tycker det som man håller på att bli gammal?

Mest fantastiskt tyckte jag nog att det var att i går, den 28 april, få se smultronblommor. Det bådar gott, på nåt vis.

Här finns det lite mera vår.

Carmina Burana i Eriksbergshallen

Ta en kör på 200 personer. Sätt i hop den med en fulltalig symfoniorkester på fyra meters avstånd. Krydda med tre solister på tre meters avstånd, en baryton, en tenor och en sopran. Be dem sedan spela och sjunga och faktiskt dansa Carl Orffs Carmina Burana och känn gåshuden.

Fantastiskt, kort och gott.

Nästa liknande upplevelse blir förhoppningsvis då Musik i Väst sätter upp Verdis Nabucco i november, du vet, den med fångarnas kör.

Doktor Kroon

Jag är stolt. Jag är hänförd. Jag är imponerad. Doktor Kroon är disputerad.

Grattis.

Avhandlingen "Fe/male" sammanfattas och länkas till här.

Just nu kan jag bara hoppas att Ann upptäcker denna sköna värld och väljer att blogga kring nästa projekt.

Spelgalen tjädertupp anföll Skodan

På väg tillbaka från shoppingresan i Tranås blev vi anfallna av Tjädertupp. Först anföll han bara däcken på bilen, förmodligen ser de svarta hjulen med baklampor i närheten ungefär ut som en tjädertupp.

Efter att vi fotograferat ut genom fönstret ett tag så anföll ha själva plåten också. Blev rejäla smällar inne i bilen och vi tyckte nog att det var lite obehagligt att naturen kom lite för nära inpå.

Drömmen om det omvända tvättnedkastet

Vi har ett tvättnedkast. Det innebär att vi nästa aldrig har några smutskläder liggande i lägenheten. Och att vi i princip aldrig har någon överfull tvättkorg som "någon" måste släpa omkring på.

Gott så.

Vi har däremot en ganska stor tvättstuga. Och många gånger har drömmarna där kretsat kring hur det omvända tvättnedkastet skulle kunna konstrueras. Bäst tycker jag dock idén var som utvecklades ihop med en annan småbarnspappa för några år sedan: Varje barn har sin färg, En dotter grön, en anna dotter blå och en tredje röd. Och så när det blir dags för storleksbyte, så byter man bara färg. Genialt!

I väntan på det perfekta systemet får vi nöja oss med att glädja oss åt att vi på tvättmaskinen kan se hur många minuter det är kvar tills den gått färdigt.

Året är 2083

Förutsättningarna för kläckning hade inte varit så bra på över 50 år. De senaste veckorna hade hon förstått att hon var allt annat än ensam.

Mösseberg, måndag, 16.15

Så efterlängtat, så underbart. Sällan har jag fått så mycket tillbaka så plötsligt. Från vinter till sommar på en förmiddag?

Jag, en slemklump

Min fru ville att jag skulle förklara mig, eller liksom förklara vad bilden betyder. Men så kan man ju liksom inte tänka.

Hur man inte sparar tid och pengar

Klart tråkigaste husjobbet jag gjort på länge. en transformator till halogenbänkbelysningen hade gett upp. Dra ny tråd, koppla ihop till en annan transing, borra i skåp och spika kabel. Självklart råkar jag "dutta" till glaset till ugnen med hammaren.

Tusen miljoner bitar, minst, över hela köket, givetvis när vi skulle till att äta. Fortfarande, efter tre noggranna totaldammsugningar, så kommer det fram glassplitter.

Det nya glaset kostade 1 026 kronor. Är övertygad om att självrisken är en tusing.

Bloggbild från picasaweb?

Från Gummimotor urval

Nu var det ju mest frågan om hur det funkade att använda den inklistringsbara länken från googles fotoarkiv, picasawebben. Och det funkade ju utmärkt.

Nu snurrar det

Fast egentligen är det inte så farligt som det ser. Utan detta var bara skräpet som barnen lämnade efter sig på bänken i hobbyrummet. Alltså hade de varit riktigt kreativa!

Pigmentet som inte finns?

Detta är pigmentent som jag använde till min den senaste puppan. Det heter "Kassel brun". Och det är inte jag som skrivit det på påsen, utan det har gjorts i färgaffären, eller möjligen av min fru. Det har påståtts att pigmentet var vanligt vid drickamålning, alltså när man laserade med svagdricka.

Nä-nä, på riktigt, alltså?

Jag fick ett telefonsamtal från flygkamrat Jesper. Bara minutrarna innan hade jag annonserat på klubbsajten att jag hade för avsikt att åka upp till Ålleberg nån gång tidig eftermiddag. Jesper undrade:

-- Ska du med eller?

Jag tog för givet att han menade att vi skulle åka upp och flyga modell på hanget, som vanligt. Varpå han säger de där orden som då och då sticker lite i öronen:

-- Nej-nej, riktigt flygplan, alltså. Cessna, åka med, kliva in i, upp i luften.

"Riktigt". Vaddå, finns mina fina modeller bara i fantasin då, eller?

Hur som helst, vi fick en fin tur över nejden, såg Vänern och Vättern samtidigt, vinkade på barna i slalombacken (dom såg oss inte) titta på mitt hus (där stod frun och minsta dottern och vinkade, jag såg dom inte) och snurrade runt en del.

Kändes fint att flyga med Jesper och jag är fortfarande imponerad av hans landning i kraftig sidvind på asfaltsbana som mer liknande en skridskois.

Tack.

Jesper går igenom en av många
checklistor och jag försöker vara
tyst för att inte påverka säkerheten för mycket.
Jag blev extra glad över att han två
gånger kollade att min dörr var stängd.

Visst ser jag härligt avslappnad ut?

Mobilbilder när de är som bäst.

Nej, ska inte bli textilkonstnär...

Det följde med ett litet varuprov på sömmar till den nya symaskinen. Vi har länge klämt och bänt i våra plånböcker för att ta oss råd att göra denna investering. Vad den kostade? Gissa!

Nu anfaller dom

På besök i en förlorad verklighet

Been there, done that. Där fanns korgen i taket. Där fanns det kreativa kaoset på gården. Där fanns byssjan. Där fanns ett hål i väggen. Där fanns ett gränssnitt mellan det nya och det gamla, mellan verklighet och fantasi, mellan nu och då.

Vad mer kan jag säga än tack för kaffet och lycka till!

Många små puppor blir det

Nu är gipsskivorna slut. Nu har jag börjat gå på förpackningen till själv oljemålningskursen. Kartongen på insidan kändes lagom grov.

Hur snickrar man en kilram?

En tröttsam, näst intill evig, därtill ganska tråkig diskussion

Jag tror att det kommer en dag då jag kommer att börja använda Linux. Eller nåt annat som har med vare sig Windows eller mac OS att göra. Alltså, efter att ha återkommit till macen efter ganska många år i exil så märker jag att de har tagit till sig flera av avarterna i windowsmiljön, känns lite fånigt. Dels när det handlar om hur man administrerar användare och grupper, och där framför allt benämningarna, t ex väsensskillnaden mellan "delad" och "delat". DET är äkta pc-tänk.

Ännu värre var frågan om hur man ställer in förvald epostläsare, där har jag verkligen försökt. Jag har sökt, och jag har läst manual och jag verkligen flera gånger gett mig den på att lösa frågan. men gått bet.

Så frågade jag kollega Y häromdagen, och hon såg mest undrande, öppnade "Mail" och visade inställningsrutan för förvald epostläsare.

Jamen, det var ju för att slippa "Mail" som jag ville välja annan. Och jag har aldrig ställt in några konton, och därmed aldrig fått tillåtelse att komma fram till inställningsdialogen. DET är ett moment 22 och PC-tänk som heter duga! Om jag får säga vad jag tycker. Och det får jag ju.

Vad det visar är ju bara att det aldrig funnits några macanvändare som vågat gå vid sidan av Apples förvalda program, åminstone när det gäller kommunikation.

En lödande julhelg?

Arbetskamraten R har varit ovarsam med sin sladdmojj och därför exproprierat min eftersom jag ju inte hade någon disk.

Men nu så, har jag disk och nylödd sladdmoj. Diskbytet ska dock Jonas har mest cred för, tack för hjälpen. Du kan få skruvarna som blev över för besväret, och jag kan säkert bjuda på lunch nån dag å skolans vägnar.

Trots en massa supertextilfibrer som
aramid och polyamid (kevlar och nylon)
så kommer det en dag då sladden går av.

Pfszztt!

Med samma respekt som min generation
meckade Amazon, frustade Jonas två gånger,
och en dryg timme senare var den nya disken på plats.

En helt annan historia om lödning hittar du här.

Det är roligt att måla

En smygbörjan till en palett?

Puppa nr 3. Världsrymdens anfall börjar krackelera.

Puppa nr 2. Återkomsten. I huvudsak målad samma
dag som Fuglesang återinträdde i atmosfären.

Med lite kokt linolja, balsamterpentin, ultramarinblå,
titanoxid (som jag har flera kilo av hemma) och
obränd umbra eller ockra (what the fxxx?)
gick jag loss på en kartongskiva.

Tänk ändå, jag trodde faktiskt aldrig det riktigt själv, men jag har de senaste dagarna kommit på mig själv med att det är roligt att måla.

Hur man gör, och hur man kommer på vilket motiv man ska måla, har jag fortfarande inte en aning om. Däremot har jag hittat lite gamla saker i skåpen längst ned i källaren, mest surplus från den tiden då frun gjorde äggoljetempera på den gamla goda tiden då vi bodde på torpet. Ja, tänk, jag har nog varit på kurs kring äggoljetempera då Lisbet Trulsson höll på med det som bäst, eller om jag bara hjälpte henne att redigera nån bok, det minns jag nog dessvärre inte riktigt.

Hur som helst, jag har gått loss nere i hobbyrummet. Flera gånger har det hänt att jag valt att måla i stället för att bygga om flygplan. Nu snackar vi allvarliga saker. Och jag målar på pappskivor, gipsskivor, och risken är väl stor att jag snart går igång på väggarna...