The Milky Way

För inte så länge sedan lärde jag mig att Vintergatan, den i rymden, heter the milky way på engelska. I dag var jag ute och cyklade. Och hittade då min egen mjölkiga väg. Det var väldigt vitt. Och rent.

Här kan du se hur själva turen gick. Du lägger där också märke till två stopp på vägen. Det andra är när bilden här ovan tas. Det första stoppet innehåller denna filmsekvens:

Första turen med vinterdäcken på 10 år

Tog en tur med mountainbiken upp på Mösseberg. Det var riktigt roligt. Tack vare dubbdäcken körde jag inte omkull en endaste gång. Och detta var första gången i livet som jag cyklade med pedalclips utanför spinninglokalen. Och det var en ganska häftig upplevelse. Särskilt i brant uppförsbacke. Det hade inte gått utan. Med rätt teknik kunde jag nu trampa runt hela varvet och få en rörelse utan ryck så jag inte spann loss i snön. Det var faktiskt en ganska häftig upplevelse.

Varför min GPS-puck tror att jag varit under havsnivån, bryr jag mig inte så mycket om. Vad värre är att den inte startade att logga förrän efter en stund. Det tycker jag är konstigt.

Triathlon är väl ändå lite överdrivet?

Däremot körde jag såväl cykel som stavgång i dag. Det kändes bra. Cyklade först ut till Albionstugan på Brunnhemsberget. Och väl där mötte väna hustrun upp och vi tog en tur med stavarna.

Det var roligt att få vara med och cykla med det stora pojkarna.

1000 meter platåberg

Jag fick uppdraget att plåta några kompisar cykelbedrift. Anders hade en idé om att cykla 1000 meter platåberg under en dag. Alltså något slags ackumulerat stig. Det blev nästan 2000, och då var ändå inte Ålleberg med.

På cykeltur till Vaberget

Det snurrar i min skalle. Igen. Och särskilt på väg upp i hemlig militär mast på toppen av Vaberget i hopp om att få se Vättern. Och det gjorde jag. Och titta noga mellan träden. Där ser man faktiskt en segelbåt. Undrar om det är Christina. Undrar om hon såg att jag vinkade?