Mycket bra program i radion

P1:s Meny brukar jag lyssna till ibland. Ofta får jag krupp för att det handlar mer om vin än om mat. Men i dag var det bra. Ovanligt bra. Om kalorier och övervikt. Och vad som fungerar och vad som faktiskt är på riktigt vetenskapligt. Uppfriskande!

Döm själv.

Idag kom domen

Jag har inte kunnat säga så mycket om mitt midjemått för jag har helt enkelt inte vetat vad det har varit. Däremot har jag ju lärt mig att vare sig vikt eller BMI är mått som i dag anses vara särskilt relevanta. Däremot midjemått. Bra då att skaffa sig koll på det.

För några år sedan när jag faktiskt lyckades med en systematiskt viktnedgång och för en gångs skull nådde målet med "godkända" kolesterolvärden, ja, då låg mitt midjemått och pendlade mellan sådär 103-104 cm. Det är till och med så illa att jag lyckats förtränga vad som är det officiella målet för män. Det enda jag vet med mycket stor säkerhet är att det inte är 115 cm.



- Posted using BlogPress from my iPad

Det är på marginalen det avgörs

Alltså, ända in på slutet igår kväll såg det väldigt bra ut. Jag valde att promenera till modellflygklubbens onsdagsmöte och lyckades till och med tacka nej till att få skjuts hem. Promenaden motsvarade nästan kanelbullen jag inte kunde motstå. 

Och jag var stolt och glad över att jag nästan hade 500 kalorier kvar när jag trodde att jag ätit färdigt för dagen.

Sen tog jag några riskakor. De är ju nästan bara luft. Och så tog jag en liten, liten knäckemacka. Och lite, lite ost. Hård ost, fin, dyr. Så den var nog nyttig. Och så slutade dagen med några kalorier på fel sida gränsen. Och det är naturligtvis där det avgörs.

Matdagboken får en ärlig chas

För ett antal år sedan provade jag Aftonbladets viktklubb. Den funkade. Jag tyckte de bluffade lite och jag tyckte nog att den var lite för dyr. Och jag erfor att den hade för dåligt stöd för mac.

Den här gången provar jag Matdagboken. Den tycks också funka. Lite enklare, lite mer begränsad, och på sätt och vis också lite knölig att fylla i. Men jag vänjer mig nog.

Och när jag får sådana här bekräftelser på mina ansträngingar, så är jag ändå ganska nöjd:

Ett delmål avklarat så här långt

Nu har jag varit igång ett par dagar. Det tar tid att logga allt man äter, tro inget annat. Men i mitt beslut ligger också en prioritering i att faktiskt använda tid till att logga vad jag stoppar i mig. Och i ärlighetens namn, har jag tid till detta.

Häromdagen, samma dag som jag faktiskt satte ner foten och bestämde mig, så gjorde jag nog det viktigaste av allt. Jag formulerade ett mål. Ett realistiskt mål. Och i synnerhet ett delmål som är lätt att förstå, lätt att kommunicera (med mig själv i den inre dialogen, om inte annat). Och som skulle kunna vara rimligt för mig att klara av. Jag skrev raskt ned det på den här papperslappen. Och det har nästan funkat. Så jag känner mig så här långt väldigt nöjd. Och är övertygad om att dessa tre saker har varit mina värsta kaloribomber.

Jag har bestämt mig

Det fanns ju en gång en reklamkampanj vars slogan var "När du har bestämt dig", eller nåt sånt. Den spelade nog på saker som jag inte vill komma åt, egentligen. Som dålig karaktär, och som trådsmalhet.

Det jag vill komma åt är primärt bättre hälsa. Och att jag inte ska behöva köpa en helt ny garderob.

Jag har på senare år lärt mig ganska mycket om viktminskning. Nu ska jag försöka realisera en del av de kunskaperna för att uppnå mina två främsta och realistiskt satta mål. Jag har fler mål på gång. Och jag ska göra dem mer explicita allteftersom. Men just nu vill jag bara deklarera just detta enkla, men egentligen mycket svåra:

— Jag har bestämt mig.