En liten höstpromenad

Det finns schabloner. Och så finns det höstlöv. I dag tog jag med mig kameran för att undersöka hur höstens förgänglighet kunde ta sig uttryck utan att vara just höstlöv.

Klicka på bilden för större version.

Långfärdsskridsko på Vättern

Efter att ha bönat och bett hela vintern blev jag så äntligen medtagen på en tur på Vättern. Min studiekamrat från Linköping som jag inte träffat på 15 år är en rutinerad ledare och mycket aktiv medlem i Örebro Långfärdsskridskoklubb. Själv har jag gått med i Friluftsfrämjandet avdelning i Mariestad för att kunna komma med på deras turer på Vänern. Vill man veta mer om långfärdsskridsko så kan man ta en titt på skridsskonätet.

Here we go again

Först blev jag ju väldigt kär i Aftonbladets viktklubb. Sen blev det jobbigt. Sen tyckte jag det var dåligt.

Men nu har jag bestämt mig, som det heter. Så igår loggade jag in igen, betalade vad det kostar, och summerar första dagen såhär:



Och då få man naturligtvis vara väldigt nöjd. Nu är planen att minska ett halvt kilo i veckan under fyra månader. Så önska mig lycka till.

Okej, kom igen nu då...

Med juldagen kommer lätt både medvetenhet om och ambition med att öka intensiteten i motionerandet. Hustrun plåtar och har just upptäckt flerbild och kontinuerlig autofokus.

Och så fyllde jag år

Barna hade ladda upp med massor av fina födelsedagspresenter. Roligast brukar ju vara att få sådana som de gjort själva, och det var många sådana i år. Men så fanns denna burk med.

Sedan jag började lägga om maten så äter jag en frukost som barna oftast tycker är rent snuskig. Och luktar illa. Till exempel makrill i tomatsås. Och jag äter bara en halv burk, så den andra halvan kan nu helst luktsäkert ligga i denna fina plastburk i väntan på nästa dag.

Om självbild, målbild och gamla sura gubbar

För det mesta går jag omkring och känner mig som en glad 28-åring, ganska smärt och lagom snygg. På senare tid har dock fått anledning av fundera över om vem jag försöker lura?

Jag ber om att att få lövbiffsförpackningen delad på ICA, jag låter kassörskan apoteket rota i mitt myntfack i plånboken för att hitta rätt växelmynt, jag säger "åhej" när jag kliver upp ur sängen på morgonen och jag har nyligen upptäckt Årent Runt och då hört mig själv tänka "Vilken intressant tidning - se här, här kan man läsa om kolesterol". Sakta men säkert sjunker insikten om en annan bild in i medvetandet. Är jag en medelålders man. En tjock liten farbror i 50-årsålderna. Eller en surgubbe? Tveklöst skulle mina barn hålla med om det sistnämnda.

Men nu ska jag i alla fall skaffa mig en ny målbild. Jag ska inte motionera eller äta rätt för att jag är fet och ful. Utan för att jag ska bli smärt och snygg. Altså en positiv målbild i stället för en negativ orsak, som då kan bli målbilden.

Jo, jag läste nåt av en idrottspsykolog i gp:s träningsbilaga i helgen. Och nu tänker jag så här: Alla förändringar från den här bilden måste ses som en enorm framgång.

Också fascinerande

Det bara funkar. Och är värt varje krona. Nu skriver jag inte ens in vad jag äter. Utan "enda" arbetsinsatsen är att jag väger mig och skriver in vikten en gång per vecka...

Önska mig lycka till under sommaren.

Vad har dom gjort med mitt motionsspår?

Större förundran för varje år

Håller jag på att bli gammal? Otvivelaktligen är det väl så. Jag hör mig själv säga: "Det är fantastiskt, tänk att det kom en vår i alla fall, och se där, en vitsippa, fantastiskt!"

Och i år går det fort. Redan är hästhovens glansdagar över. Livet tar slut när det nyss har börjat. Det är för sorgligt. Är jag en banal poet? Det är också sorgligt.

Det funkar ju, jippie!

Alltså, nu har jag hållt på nästan en vecka, att räkna kalorier. Och det funkar. Uppenbarligen är man lättlurad? Tonplattan visar planerad viktminskning och kurvan den faktiska. Lite tidigt att ropa hej, men klart stimulerande att få en vink. Och än så länge pratar vi inte om någon späkning.

Det börjar ju bra, det här...

Gick med i Aftonbladets viktklubb. Kostar några kronor men betydligt intressantare än de kaloriräkningsprogram jag provat tidigare. Idén är enkel. Ät mindre och motionera mer, så går du ner i vikt. Kallas nog "energibalans". Alltså, stoppar du i dig mer än du förbrukar, så går du upp i vikt. Och detta är så svårt att förstå att jag nu själv valt att sätta mig i nåt slags tvångsförvaltning. Men jag känner mig oerhört motiverad och gillar upplägget på tjänsten. Och tack till Åke som rekommenderat mig den.

En vacker lördagsförmiddag

Gick över 7000 steg. Ser fortfarande ut som Göran Persson. Hjälp mig!

Sprang 2,5 km i dag igen

Så där ja, två dagar i rad har jag sprungit, ja, sprungit 2,5 km. Känns stort. Ännu större och mycket konstigt känns det att det i morgon är precis ett år sedan jag opererades. Funderar på att fira det på nåt vis, men hur?

Personligt världsrekord

I dag slog jag personligt världsrekord i antalet steg. Känns malligt. Motsvarar ungefär en mil. Och gicks med stavar.

Nu handlar kampen om fortsatt överlevnad mest om att också stoppa i mig lite mindre mat.

Rekordmånga steg

Numera brukar jag och hustrun gå ca 7 000 steg när vi ger oss upp på Mösseberg med våra stavar.

Jag har aldrig tidigare provat att ha på stegmätaren under en dag. Men nu tyckte jag det var dags att prova under en dag i Göteborg. Två museer, Liseberg, inga långpromenader alls.

Ganska fascinerande tycker jag. Blir över en mil.

91 530

Så många bokförda promenadsteg har jag tagit i denna stund. Just nu är vi i skogen mellan Tranås och Gränna och lever höstmysliv. Igår var det en fantastisk och gnistrande höstdag med rimfrost som hängde kvar hela dagen. I dag regnar det, men vi promenerade på förmiddagen ändå. Känner oss mycket duktiga.

Om vi går en tur igen i eftermiddag, och dessutom en tur imorgon förmiddag, innan vi åker hem, så kommer jag under denna minisemester att ta mitt Etthundratusende steg efter operationen. Det ska firas oavsett när det sker. Jag ska räkna stegen exakt och stanna där det händer. Plocka upp nånting ur ryggsäcken och ha nåt slags seans.

Förslag mottages tacksamt.