För det mesta går jag omkring och känner mig som en glad 28-åring, ganska smärt och lagom snygg. På senare tid har dock fått anledning av fundera över om vem jag försöker lura?
Jag ber om att att få lövbiffsförpackningen delad på ICA, jag låter kassörskan apoteket rota i mitt myntfack i plånboken för att hitta rätt växelmynt, jag säger "åhej" när jag kliver upp ur sängen på morgonen och jag har nyligen upptäckt Årent Runt och då hört mig själv tänka "Vilken intressant tidning - se här, här kan man läsa om kolesterol". Sakta men säkert sjunker insikten om en annan bild in i medvetandet. Är jag en medelålders man. En tjock liten farbror i 50-årsålderna. Eller en surgubbe? Tveklöst skulle mina barn hålla med om det sistnämnda.
Men nu ska jag i alla fall skaffa mig en ny målbild. Jag ska inte motionera eller äta rätt för att jag är fet och ful. Utan för att jag ska bli smärt och snygg. Altså en positiv målbild i stället för en negativ orsak, som då kan bli målbilden.
Jo, jag läste nåt av en idrottspsykolog i gp:s träningsbilaga i helgen. Och nu tänker jag så här: Alla förändringar från den här bilden måste ses som en enorm framgång.
2 kommentarer:
Jag tycker nog du ser ganska sur ut.
Sen när du på apoteket låter kassörskan rota i ditt myntfack efter växelpengar, det ser jag bara som max utnyttjande, inte att du är gammal. Du är bara smart ;)
Jo, men nu har jag hittat målbilden, mig själv, 1981. Glad. Allt är möjligt.
Skicka en kommentar