måndag, maj 05, 2008

Större förundran för varje år


Håller jag på att bli gammal? Otvivelaktligen är det väl så. Jag hör mig själv säga: "Det är fantastiskt, tänk att det kom en vår i alla fall, och se där, en vitsippa, fantastiskt!"

Och i år går det fort. Redan är hästhovens glansdagar över. Livet tar slut när det nyss har börjat. Det är för sorgligt. Är jag en banal poet? Det är också sorgligt.

Inga kommentarer: