måndag, maj 05, 2008
Större förundran för varje år
Håller jag på att bli gammal? Otvivelaktligen är det väl så. Jag hör mig själv säga: "Det är fantastiskt, tänk att det kom en vår i alla fall, och se där, en vitsippa, fantastiskt!"
Och i år går det fort. Redan är hästhovens glansdagar över. Livet tar slut när det nyss har börjat. Det är för sorgligt. Är jag en banal poet? Det är också sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar