Nä-nä, på riktigt, alltså?

Jag fick ett telefonsamtal från flygkamrat Jesper. Bara minutrarna innan hade jag annonserat på klubbsajten att jag hade för avsikt att åka upp till Ålleberg nån gång tidig eftermiddag. Jesper undrade:

-- Ska du med eller?

Jag tog för givet att han menade att vi skulle åka upp och flyga modell på hanget, som vanligt. Varpå han säger de där orden som då och då sticker lite i öronen:

-- Nej-nej, riktigt flygplan, alltså. Cessna, åka med, kliva in i, upp i luften.

"Riktigt". Vaddå, finns mina fina modeller bara i fantasin då, eller?

Hur som helst, vi fick en fin tur över nejden, såg Vänern och Vättern samtidigt, vinkade på barna i slalombacken (dom såg oss inte) titta på mitt hus (där stod frun och minsta dottern och vinkade, jag såg dom inte) och snurrade runt en del.

Kändes fint att flyga med Jesper och jag är fortfarande imponerad av hans landning i kraftig sidvind på asfaltsbana som mer liknande en skridskois.

Tack.

Jesper går igenom en av många
checklistor och jag försöker vara
tyst för att inte påverka säkerheten för mycket.
Jag blev extra glad över att han två
gånger kollade att min dörr var stängd.

Visst ser jag härligt avslappnad ut?

Mobilbilder när de är som bäst.