Jag brukar inte läsa grabbiga böcker. Guillos hamiltonböcker t ex intresserar mig inte ett dugg, däremot hans tempelriddarsvit med undantag av de passagar som handlade om fäktning, de kändes "hamilton".Nu har jag läst något väldigt ograbbigt, typ könsförräderi av värsta slaget. Här en pamflett som går ut på att karlar är dumma i huvet, nästan. Den försöker nog vara lite rolig. Och är det bitvis. Men jag tycker att det är synd att den inte problematiserar makt mer. I min värld har män makten i samhällets alla sfärer utom familjen. Där har kvinnorna makten, och den ifrågasätts inte.
Jag tänker inte likt många mer eller mindre organiserade rättshaverister till övergivna män skrika om att kvinnorna måste överlämna makten över familjen till männen, eller åtminstone dela hälften. Liksom all annan makt handlar det i min värld om att ingen som har den har abdikerat frivilligt.
Vill vi män ha mer makt över familjens angelägenheter så måste vi ta den. Och den kampen börjar på skötbordet. Eller i tvättstugan. Allt annat snack är crap.
Men läs den gärna, för all del, Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar